I år firade vi midsommar på västkusten. Det är bara att konstatera att västkusten hör sommaren till.

Det var länge sen vi var på kusten men i år lär det bli två besök på västkusten.

Midsommar firades med släkten i en stuga i Grundsund och det var typiskt midsommarväder. Sol och regnskurar. Som tur var hade man satt upp ett partytält över altanen så att vi kunde sitta ute även när det

regnade. Mellan skurarna hann vi med en promenad ner till hamnen, ett måste när man är i Grundsund. Grundsund är verkligen en bild av ett bohuslänskt kustsamhälle med vita hus som klättrar på bergen.

Hus som ligger så nära vattnet man bara kan och som ligger tätt. Kan inte ha varit lätt att få dit

allt byggmaterial eller att bygga på berget.

På midsommardagen tog vi en ny promenad ner till hamnen och "fyndade" lite i en viss affär som säljer

bl. a regnkläder. Det var trångt och mycket folk en dag som denna med regnet hängandes i luften.

Är man orienterare kan man inte motstå den här skyltkombinationen.

Sex stycken såna här korg-gungor hänger i träden i stadsparken, precis bredvid gången där många passerar.

För några år sen hängde de där en dag och överraskade folk som gick genom parken. Den gången hängde de

inte så länge, ett par dagar kanske, hoppas att de får hänga längre den här gången. Och att folk uppskattar när kommunen gör lite fint.

Igår skulle jag ge mig ut på en orienteringsrunda. Lagom när jag kom ut genom dörren började det regna. Då gällde det att komma iväg fort innan latmasken tog överhand. Så jag gav mig iväg i regnet, det blev inte så jättemycket regn. Men tillräckligt för att skor och byxor skulle bli genomblöta. Det kippade i skorna mot slutet och jag hade kunnat vrida ur strumporna. Men kul var det och jag vet ju att bara jag kommer iväg så bryr jag mig inte om regnet. När jag kom hem från jobbet idag hade skorna fortfarande inte torkat.

I förra veckan och i helgen var jag ute och sprang på lite Naturpass-kontroller (orientering). Det var längesen jag var ute och orienterade, men kul det var. Helt annat än att springa en vanlig runda i spåret eller runt stan.

Efter första rundan fick jag laga en liten reva i byxorna. Det var ju inte så mycket att bry sig om, laga byxorna får man göra då och då när man har varit ute i skogen.

När jag kom hem efter andra rundan upptäckte jag fyra nya hål på knät. Hade inte ens märkt att jag sprang emot något så att det skulle gå hål på byxorna. Måste ha sprungit emot något vasst eftersom det blev så många hål på en gång.

Nu är det frågan om jag ens ska bry mig om att laga de här byxorna någon mer gång, de har varit med i många år och är rätt slitna.